I helgen har jag varit hemskt arg. Jag har aldrig varit så arg tidigare. Det var på min sambo som jag var arg. Han är en människa som jag aldrig trodde skulle vara elak eller göra illa mig på något sätt. Igår var den dagen då det hände. Jag var i Västerås i helgen och han ringer och säger att vi måste prata när jag kommer hem dagen efter. Om man ringer till mig och säger så,  så kan inte jag bara stå ut med det, utan jag vill ju veta vad det handlar om. Så efter mycket om och men så gör han slut med mig per telefon när jag är i Västerås! Det är nog det värsta jag har varit med om.

Jag åkte hem direkt utan att säga åt sambon att jag var på väg. Min tanke var väl att jag skulle komma på honom med att ha en annan tjej eller nåt, men så var det som tur var inte. Jag kom hem vid nio och jag bara grät i flera timmar. Vid halv åtta vaknade jag igen och det blev ännu mera pratande och tårar. Jag har ju aldrig hört något om att han inte tycker om att vara med mig, så allt kom som en fruktansvärd chock. Dessutom har han lovat mig att alltid prata med mig om något känns fel.

Eftersom att jag har varit övertygad om att han älskar mig så hade jag så hemskt svårt att förstå vad som hände egentligen. Det är svårt att lösa ett problem som jag inte visste fanns. Efter någon timmes diskussioner så kom han fram till att han ville försöka leva med mig ändå. Han är en sån fin människa och jag står ut med mer än vad han tror.

Jag har tagit av mig förlovningsringen och kommer inte att ta på mig den om inte han säger att det är okej. Dessutom har vi planerat att flytta till en ny stad efter sommaren nästa år. Jag tror helt klart att det skulle funka att jag fanns kvar i hans liv även om han pysslar med allt han nu vill göra. Nu är jag bara hemskt glad att han tycker om mig så mycket som han faktiskt gör.

Tyvärr blev ju min helg i Västerås förstörd, men det får jag ta igen en annan gång :)