God morgon. Eller ja, min morgon är väl inte så god. Sista gången som jag kollade på klockan i natt var kvart över fyra, så det var ingen idé att bege sig till jobbet idag. Jag vaknade vid halv elva.

Det som jag funderar mest över idag och som jag är väldigt ledsen över är ju att jag är så ensam här. Mitt nu mera ex säger att han vill att vi ska vara vänner och att han kommer att finnas där för mig, men jag kommer ju inte kunna träffa honom eller prata med honom varenda dag. Vissa dagar kommer jag inte att prata med en endaste människa ju. Jag kommer helt klart att sakna sällskapet, men också att få höra att jag är älskad av någon och att få känna tryggheten.

Jag kommer nog att överleva det här bara jag vet vad jag ska göra. Förhoppningsvis så kommer jag inte att bli den jag var när jag träffade honom. Jag vill försöka trivas med mig själv om det går. Det borde inte vara omöjligt att fortsätta utvecklas?