Jag har så fruktansvärt svårt att somna på kvällarna nu. Allt funderande och gråtande håller mig vaken. Det är så mycket som jag tänker på. Något som känns väldigt jobbigt är att jag kommer att bli ensam på julafton nu. Verkligen helt ensam. Jag hade ju tänkt fira jul tillsammans med honom, men nu åker han ju såklart iväg till släkt och vänner.

Det är just bara julafton som jag är ledig också och det är för sent att ta ledigt så jag kan inte åka upp till mina föräldrar heller. Allt är bara väldigt tungt just nu.

Han har lovat att finnas där och vara min vän, men när jag vet att han vill vara ensam så vågar jag ju inte störa heller. Bara ett telefonsamtal stör ju den ensamhet som han längtar efter. Just nu önskar jag mest att jag inte skulle behöva finnas mer.