Jag trodde att allt höll på att bli bättre, men jag har som vanligt fel. En gång för alla är det slut med pojkvännen. Han påstår att det inte beror på mig och att han bara vill leva ensam, men till och med jag förstår att det borde vara på annat sätt.

Så nu sitter jag här i Uppsala. Jag har ett jobb jag inte trivs på, jag känner inte en kotte och jag har just nu två lägenheter. Det är verkligen en supersits som jag sitter i. Dessutom har jag dumt nog lånat ut pengar till honom som jag verkligen hoppas på att få tillbaka. Jag trodde att han var rätt. För mig kändes det självklart att det alltid skulle vara vi.

Han har hjälpt mig att bli en person som jag trivdes mycket bättre med att vara, men nu fick jag lära mig att inte ens mitt nya förbättrade jag, som jag har kämpat med så mycket för att bli, går att älska.

Så nu är min fundering på om jag ska gå och lämna in min avskedsansökan imorgon, säga upp ena lägenheten och sälja den andra så fort som möjligt. Sedan beger jag mig till en annan stad, men vilken?

Jag avskyr att jag verkligen inte har någon i närheten att vända mig till som kan hjälpa mig. Liksom vad tar jag mig till? Jag hade ju planerat att flytta tillsammans med honom på måndag.