Jag tror att jag hatar mig själv just nu.

Som jag har skrivit tidigare så skulle jag till doktorn idag. Hon var superbra och informativ om allt möjligt. Min lille bäbis är 10 veckor gammal bara fick jag veta idag. Jag trodde att han/hon var lite äldre, men fel kan man ha.

Jag känner mig helt fruktansvärd faktiskt. Tidigare så hade jag övertygat mig själv om att jag ville göra en abort, men efter idag så känns det som en omöjlighet. Jag vill ju egentligen inte ha barn förrän om 4-5 år eller nåt, men nu bara blev det så här. Misstag händer hela tiden, vissa svårare att lösa än andra. Efter läkarbesöket idag så insåg jag att det hela är verkligt. Att det verkligen finns någon där inne i magen. Hur ska jag kunna mörda den lilla krabaten som inte ha gjort mig något ont?

Min sambo vill absolut inte ha barnet, men jag känner att jag verkligen inte vill göra något som jag sedan kan ångra i resten av mitt liv och just nu känns det som att jag kommer att ångra mig för alltid om jag gör en abort.

Som min sambo säger så kommer väl omgivningen tycka att vi är helt dumma i huvudet om vi skaffar barn och det kan nog stämma. Jag hade inte tänkt skaffa barn nu, men jag vill inte göra mig av med det här barnet som av en händelse blev till. Jag vill ju inte förstöra min kära sambos liv och jag märker att chansen att han vill fortsätta leva med mig om jag väljer att ha kvar det här barnet är minimal...